Intervju med Angelica Svensson

Hej! Var är du, vad gör du?
– Hej! Just nu befinner jag mig i Motala för att fira midsommar med goda vänner!

Om du som målvakt får sitta länge på bänken under en match, hur påverkar det din insats?
– Beror på situation. Att börja på bänken kan jag oftast tycka är skönt, då har man tid att känna av vilken nivå matchen ligger på och man har tid att se vad motståndarlagets anfall har att bjuda på. Att bli utbytt när man känner att man har mer att ge känns dock surt ibland, men då brukar oftast kollegan som man byter med vara duktig så då tröstar man sig med det, haha! Men i det stora hela tycker jag inte det påverkar jättemycket, det beror på vilken inställning man har till det hela!

Grattis till din studentexamen! Hur känns det nu när gymnasietiden är över?
– Tack så mycket! Det känns både skönt men också väldigt konstigt. Att man aldrig mer behöver gå i dem korridorerna igen. Men det är en obeskrivlig känsla att ha tagit studenten, så det känns himla skönt!

Har du som målvakt, blivit utvisad någon gång? Om så, vad har det berott på?
– Jag har ju faktiskt det. EN GÅNG, haha! Jag spelade i min moderklubb Kumla HF och vi var iväg och spelade SM i Stockholm. Vi hamnade i en grupp med många av de större och duktigare klubbarna. Just den här matchen mötte vi Skogås som även tog sig till steg 5 det året. Vi låg under med siffror som 32 – 6 och deras målvakt kastar ett utkast till en av deras duktigare spelare som sprungit på kontring. Då tänkte jag att jag hinner gå ut och ta bollen innan hon fångar den. Och det gjorde jag faktiskt också! Det var bara det att hon såg att jag gick ut, så hon sprang in i mig med flit… Då åkte det röda kortet upp. Men det var nästan skönt att få det röda kortet och få vila de sista 15 minuterna av en sån match, haha!

Hur mycket betyder vilja respektive talang för att bli en bra handbollsmålvakt?
– Det är klart att talang räcker en bra bit. Men det finns ju en gräns där det inte bara är talang som räcker för att det ska gå bra. Ju äldre man blir, desto mer vilja att träna och bli bättre måste man ha. Så jag skulle nog säga att har du ingen vilja så kommer man inte så långt helt enkelt. Man behöver både och!

Enligt Medibas.se så sker det ungefär 5000 skador per år i samband med handbollsspel. Det är i åldern 13 – 18 år som det sker flest skador. Orsakerna till skadorna är framförallt kollisioner och tacklingar. Skador på lederna är det vanligaste. Knäledens korsband och större axelskador hör till de mer allvarliga ledskadorna. Majoriteten av skadorna är dock av lättare karaktär och de svårare skadorna ger, med få undantag, inga varaktiga men. Studier har visat att strukturerad genomtänkt och regelbunden träning kan minska antalet korsbandsskador. Vilken är din erfarenhet av förebyggande träning? Sker det i tillräcklig omfattning (typ knäkontroll, styrketräning och uppvärmning)?
– Min erfarenhet är både positiv och negativ. När jag spelade i Kumla HF hade vi mycket knäkontroll. Våra tränare lade mycket tid på det då knäskador är ganska vanlig hos speciellt tjejer som spelar handboll. De senare åren när jag bytt klubbar har det inte varit jättemycket av knäkontroll och det var också då jag själv drog av mitt främre korsband, år 2015. Nu lägger jag själv mycket tid på speciellt mina knän, då jag vill att de ska hålla så jag kan fortsätta spela handboll många år till. Har du ingen stabil grund att stå på så kommer ju skadorna helt enkelt. Det är därför det är så viktigt att ta den träningen på allvar även fast den inte är den roligaste. Men ack så viktig för att kunna hålla på med den sport vi gör. Likadant med styrka och uppvärmning såklart. Har vi inte dem bitarna tills vi kliver ut på handbollsplanen så kommer ju riskerna för skador direkt.

Hoppas du får en bra sommar, Angelica!
– Tack så mycket och detsamma!

//K