Intervju med Julia Persson

Hej! Var är du, vad gör du?
– Jag har semester några veckor så passar just nu på att hänga på mina föräldrars sommarställe på västkusten.

Hur många spelare måste ett handbollslag minst ha på plan vid matchens början?
– Man brukar ju normalt sätt vara sju spelare, men tror att man egentligen kan vara så få som 5 för att matchen ska kunna starta. Har dock aldrig varit med om det!

Blir det skillnader i kommunikation med kvinnliga respektive manliga tränare? Alltså hur de kanske talar, lyssnar, läser, skriver och minns. Har det någon betydelse?
– Intressant fråga! Jag har haft en hel del olika tränare som alla har kommunicerat på väldigt olika sätt. Vissa har varit mer raka i sin kommunikation och tydliga med vad de vill, andra har varit mer inkännande och har bjudit in oss spelare mer i diskussionen. Vissa har varit mer socialt orienterade och velat lära känna spelarna utanför plan, medan andra inte alls har varit särskilt intresserade av detta. Jag har faktiskt ganska lite erfarenhet av att ha kvinnliga tränare, men utifrån den erfarenhet jag har skulle jag nog säga att skillnaderna i hur tränarna kommunicerar handlar mer om personlighet och ledarstil än om kön. Exempelvis hur auktoritär man är, hur viktigt man tycker att laget själva blir delaktiga osv. Visst skulle man kunna hävda att vissa drag är mer typiskt ”manliga” eller ”kvinnliga”, men tror att man ska passa sig lite för stereotyperna. Det är rätt ofta de faktiskt inte stämmer.

Jag gissar att du nu har bott närmare ett år i Örebro. Hade du någon koppling till Örebro sedan tidigare, eller var det en helt ny upplevelse att komma hit? Hur är känslan?
– Precis, i september blir det ett år! Jag har ingen koppling till staden sedan tidigare. Sambon har familj i Västerås, men det är det närmaste en koppling vi kan komma. Men jag trivs väldigt bra i Örebro, trots att jag såklart saknar vänner och familj. Men på det stora hela känns det bra att ha tagit steget och flyttat norrut. Känns också roligt att få en nystart med handbollen som ju inte prioriterades på samma sätt under studietiden. Har känt mig väldigt välkommen både i laget och av föreningen.

Du har ju tidigare spelat i allsvenskan. Jag har sett att flera lag på den och SHE-nivå, tränar upp till sex dagar per vecka nu på försäsongen. Dessutom någon dag med dubbla pass, där det börjar med ett gympass strax före sex på morgonen. Vad tror du det är som driver spelare till sådana insatser?
– Ja precis. Spelade i Kungälvs a-lag som 16-20-åring, som då pendlade mellan elitserien och allsvenskan. Det var tufft och tog väldigt mycket tid! Hann i princip bara med skolan och handbollen. Jag tror framförallt att det är viktigt att man tycker att handboll är väldigt roligt! Och att man trivs med sitt lag. Det sociala är superviktigt för att orka med alla de där hårda passen som faktiskt inte alltid är så roliga. Dessutom blir det övriga sociala livet begränsat när handbollen tar så stor del av ens tid. Sen behöver man nog vara envis och älska att vinna!

Är det meningsfullt för ett lag att ha kollektiva målsättningar, exempelvis serieplaceringsmål?
– Ja, jag tror att det är viktigt för laget att ha gemensamma mål. Det blir ett sätt att tydliggöra vilka förväntningar och krav vi har på oss själva och på varandra. Jag tror också att det ökar motivationen att lägga ner det där slitet som krävs och att det stärker lagsammanhållningen och känslan av att vi försöker åstadkomma något tillsammans.

Julia, jag hoppas du får en bra sommar och semester!
– Hoppas du får en fin sommar du med!

//K