Intervju med Johanna Karlsson

Hej! Var är du, vad gör du?
– Hej! Jag är precis hemkommen till Örebro efter en helg i Stockholm med Ed Sheeran-konsert.

”En bild från konserten”

Vad tror du det är som gör att det nästan blixtsnabbt kan sprida sig en känsla, eller vad det nu är, i ett lag, och som leder till en klar underprestation? Trots goda förberedelser, mycket pepp osv, så vill det sig uppenbarligen inte ibland. Vad kan man göra annorlunda? 
– Ofta i sådana situationer tror jag det är underskattning som ligger bakom det. Vi alla vet ju att handboll är en idrott där inställningen är allt och att man måste ge 100 för att spela bra och om man inte är där till fullo är väldigt lätt hänt att man inte presterar på en tillräckligt hög nivå. Vi själva hade framförallt en sån match förra året. Sannadal borta där ingenting fungerade som det skulle. Om dessutom frustration blir inblandat blir det ännu svårare att försöka vända på det. Vad man kan göra annorlunda vet jag inte riktigt, det skulle väl kanske vara att inte försöka underskatta motstånd.

”En bild på mitt resesällskap”

Jag läste för några år sedan om särbegåvade elever. De har bl a en intelligenskvot på minst 120, vilket skulle innebära att ca 5 % av alla elever är särbegåvade. Sådana elever skiljer ut sig genom att ha en stark motivation och uthållighet, och har en kreativ förmåga över det vanliga. Samtidigt gäller det att förstå att särbegåvade och högpresterande, inte är samma sak. En stor andel av de särbegåvade, lämnar också skolan med svaga betyg. Skolan lyckas tydligen inte skapa en tillräckligt stimulerande miljö för de här eleverna. Särbegåvade behöver enligt flera forskare, extra stöd och stimulans. Annars riskerar de att ”gå ur skolan oupptäckta”.
.
Roland S Persson, professor i psykologi, sammanfattade i en undersökning bl a följande om särbegåvade elever:
92 % beskrev själva sin skoltid som ett helvete
50 % saknade stöd och förståelse för sin begåvning hemifrån
65 % tyckte inte att högskole-/universitetsstudier svarade mot deras behov av intellektuell stimulans.
Vad tänker du som blivande pedagog, om denna lilla och mycket speciella grupp av elever? Hur kan skolan, och kanske samhället, möta den kapacitet som de särbegåvade eleverna har?

– Jag tror att det handlar mycket om kunskap. Många vet idag för lite om just detta. Jag tror det är vanligt att folk som inte är inblandade i denna värld har svårt att förstå hur dessa barn fungerar. Sen finns det också en del föräldrar som har svårt att acceptera att deras barn inte fungerar riktigt på samma sätt som andra barn och gör inte föräldrarna det förstår jag om barnen inte får det stöd de behöver hemifrån. Det visar sig tydligt i undersökningen du nämnde tidigare.

Dessutom handlar det om pengar. Många av dessa barn skulle må gott av att ha undervisning i mindre grupper, mera specialanpassat men då kräver det också mer resurser. Vi har läst mycket om en ”inkluderande undervisning” på universitetet och en fråga man kan ställa sig är om en ”inkluderande undervisning” innebär att eleverna befinner sig i klassrummet men inte får arbetet gjort pga för stor grupp, för lite tillgång till stöd osv eller om en ”inkluderande undervisning” innebär att eleverna utför samma arbete men i en mindre grupp, med större stöd och på en lugnare plats? Ett väldigt intressant område som man kan diskutera mycket kring!

Om du ser tillbaka på senaste handbollssäsongen, hur tycker du att ”utfallet” blev för din egen del?
– Jag tycker det var en blandad kompott med höga toppar och djupa dalar. Men överlag är jag nöjd med säsongen som var.

När dina föräldrar kommer till Örebro på besök, vad är paradrätten som du bjuder på då?
– Då ställer sig jag och sambon och rullar egna köttbullar, vispar ihop potatismos och gör en väldigt god gräddsås. Lingonsylten köper vi dock.

Har det någon gång varit aktuellt för dig att välja mellan handboll och någon annat sport?
– Fotbollen valdes bort någon gång under högstadiet. Sedan dess har det varit handboll för hela slanten.

Johanna, jag hoppas att du i slutet av augusti kan se tillbaka på en bra sommar!
– Det har varit bra än så länge. Mycket jobb, men efter Augusticupen ska vi iväg på ett par dagars semester i Spanien. Snart är det ju höst, då ses vi igen!

//K