Intervju med Julia Lundin

Jag har ett intryck av att du hittills under din handbollskarriär har varit skadad/borta väldigt sällan. Har jag rätt? Vad tycker du är viktigt för att minimera sina skadeperioder, dvs helst förstås inte få någon frånvaro alls?
– Ja till mesta dels har jag haft turen att vara skadefri. Hade problem med en axel för några år sedan, men jag fick bra hjälp av min dåvarande förening med läkare och sjukgymnaster så jag kom snabbt tillbaka. Jag tror man kommer långt på att lyssna på sin kropp. Ibland går det bra att köra fastän man har ont, och ibland är det inte det smartaste. Sen tror jag även på att rätt träning för individen är viktigt för att vara skadefri. Det kan handla om rätt mängd, rätt intensitet och rätt typ av träning.

När du lämnade VästeråsIrsta och SHE och flyttade till Stockholm för studier, så gick du till Spårvägen i Allsvenskan. Hur skulle du beskriva skillnaderna mellan de divisionerna?
– För mig var den största skillnaden, förutom att det såklart är tuffare motstånd i SHE, träningsmiljön och vilka krav det ställs på mig som spelare. Det kan handla om egen träning, missade träningar, kost och sömn. För mig personligen var det en stor skillnad mellan föreningarna. En annan skillnad är att det är svårare att vinna matcher på halvbra prestationer i SHE än i allsvenskan. Vi vann många matcher med Spårvägen där vi inte var nöjda med insatsen, och min erfarenhet från SHE är att om man inte presterar en match så vinner man väldigt sällan den matchen.

I mitten av januari i år, så möttes Spårvägen och Drott. En match som f ö spelades i Sunnerbyhallen. Jag var där och kollade och den hallen var en ny bekantskap för mig. Jag kan minnas fel, men jag har för mig att du spelade på vänsterkanten och gjorde några mål. Hittills under försäsongen i år, så tycker jag mig ha sett att du mestadels har spelat på niometer. Är det en förändring som kommit mer nu?
– Ja det var intressant att spela i Sunnerbyhallen, en hemmamatch som för många av oss i laget kändes som en bortamatch. När jag spelade i VästeråsIrsta var jag en renodlad vänsterkant i både anfall och försvar, men när jag gick till Spårvägen har jag spelat 3a och 2a i försvar och nästan bara niometer den sista säsongen. Jag brukar säga att jag egentligen är vänsterkant eftersom det är där jag har spelat tills jag gick till Spårvägen, men nu var det så längesedan jag sköt ett kantskott så jag vet inte riktigt vilken position jag tillhör längre.

Det finns en åldersmässig snedfördelning i kommunfullmäktigeförsamlingarna i Sverige. Andelen äldre är överrepresenterade relativt totalbefolkningen. Tror du att det här är ett bekymmer ur representativ synpunkt?
– Ja det tror jag absolut. Politikerkåren har visat sig bli äldre och äldre under de senaste valen. Likväl som vi vill sträva efter en representativ fördelning vad gäller etnisk bakgrund, utbildning, arbete och kön, så anser jag att även åldern är viktig. En 25 årig medborgare kan ha andra sakfrågor och åsikter än en 70 årig medborgare. Grunden i demokrati är att de folkvalda ska representera den totala befolkningen och därför tror jag det är viktigt att det blir en jämnare fördelning åldersmässigt i landets kommunfullmäktigeförsamlingar. Men det leder till frågan hur man får unga personer att skapa en uppdragsvilja att bli kommunpolitiker och hur partier ska ta till vara på denna uppdragsvilja.

Jag tycker mig höra allt oftare att det krävs en centralisering av vissa verksamheter i de landstingskommunala verksamheterna och då inte enbart inom det egna landstinget/regionen, utan ofta även till ett fåtal specialistkompetenscentra i landet. Finns det en likartad problematik på den primärkommunala sidan? Många av Sveriges kommuner är ju befolkningsmässigt ganska små. Hur ska de här småkommunerna över tid kunna erbjuda en likvärdig service när de fysiska avstånden är stora och tillgången till kompetens är ännu längre bort?
– Det här är ett dilemma som oftast färgas av vilken politisk ideologi man anser sig stå på, en del argumenterar för att ansvaret för t.ex. välfärden ska bli centraliserad till staten och en del andra menar att landsting och kommuner ska tilldelas mer resurser. Problemet beror bland annat på generationsväxlingen på arbetsmarknaden, att äldre arbetstagare i småorter och glesbygd ersätts av nyutbildade ungdomar som söker sig in till landets tillväxtområden. Den fortsatta avfolkningen från kommuner medför att dessa får det svårare och svårare att klara av sina åtaganden gentemot medborgarna. Hittills så har många av de drabbade småkommunerna klarat sina åtaganden dels genom egna ambitiösa initiativ och dels med stöd av Sveriges kommunala utjämningssystem.

Jag tror att det kommer att bli en växande utmaning för småkommuner att hantera ett allt mer komplext uppdrag utan att kunna öka graden av specialisering på samma sätt som stora kommuner kan göra. Det behövs fördjupade analyser och förslag till åtgärder för att hantera de problem som i accelererande takt kommer att uppstå i ett antal kommuner. Jag tror att den digitala tillgängligheten till vård kommer bli allt mer viktig ju mer småkommunerna urholkas på befolkning.

I Finland har det för några år sedan genomförts en kommunreform i syfte att göra kommunerna bättre rustade att möta framtidens demografiska utmaningar. Reformen bestämmer att kommuner med mindre än 20 000 invånare måste välja att antingen gå samman med andra kommuner för samverkan eller läggas samman med andra kommuner. Jag tror att reformer i form av kommunal samverkan, liknande Finlands, behövs för att lösa den framtida utmaningen vad gäller att erbjuda likvärdig service i Sveriges samtliga kommuner.

På vilka sätt tycker du att Örebro och Västerås som städer skiljer sig åt?
– På många sätt tycker jag att städerna verkar vara ganska lika. Populär studentstad, cykelavstånd till det mesta och stort intresse för idrott. Jag har inte vistas tillräckligt mycket i Örebro ännu för att ha skapat mig en bra uppfattning av staden, men det ser jag framemot att göra.

Hur är känslan inför att spela i IFK Örebro Handboll den kommande säsongen?
– Kul! Jag hade ställt in mig på att sluta spela handboll då tiden som jag lagt ner förr inte riktigt finns till i och med mitt nya jobb som nämndsekreterare. Därför är Örebro ett bra alternativ för mig, jag kan lägga ner mycket tid på jobbet och samtidigt spela handboll. Jag är glatt överraskad av laget och träningskvaliten, jag trivs hittills väldigt bra i IFK Örebro.

//K