Jacob Nilsson svarar på frågor

Bakåt är ju IFK:s försvar väldigt starkt och släpper i snitt per match in långt färre mål än övriga lag i serien, men varför gör IFK så få mål?
– Det är något vi jobbar med dagligen, att öka målproduktionen. Det kan handla om många aspekter såklart och att bara säga att vi måste sätta bollen känns för enkelt. Vi kommer hitta målet och få enklare mål som i första halvlek mot RP. Fortsätter vi jobba med att ta läge 3-4 när vi jobbat med anfallet lite längre hamnar vi nog i bättre lägen. Det kommer släppa.

Att mäta spelarnas insatser i form av exempelvis räddningsprocent och skotteffektivitet mm, ska förstås göras med försiktighet. Men har sådana mått något informationsvärde för dig?
– Handbollen har sin MEP-statistik och det är väl alltid något det pratas om. Att befinna sig i något slags Moneyball-universum försöker jag hålla mig borta ifrån. Man kan mäta allt nu men det finns viktigare saker än % och effektivitet vill jag tro.

Vad gör Jacob Nilsson när han är helt ledig?
– Den lilla tiden som blir över lägger jag på umgänge med flickvän, ohälsosamma mängder tv-spel och podcaster. Både skolan och handbollen äter upp den mesta tiden just nu.

Vad är topp tre för dig, för att du ska vara nöjd efter en match som IFK spelat?
– Att vi har gjort allt vi kunnat i 60 minuter.
– Att vi ledare har hjälpt laget på bästa sätt.
– Att prestationen är något vi är nöjda med.

Händer det att du kollar du på vår hemsida, och i så fall vad tycker du vi kan göra bättre?
– Jag är ofta inne på hemsidan, tycker det är kul att kika på vad tjejerna tycker om matcherna och om det finns några referat. Armbågen får du förklara för mig, den var oklar 😁

Tycker du att man som tränare alltid kan vara ärlig och rak mot den enskilda spelaren?
– Det är självklart något man vill eftersträva. Att kunna vara rak och ärlig tror jag är viktigt för alla inblandade.

Vilken låt lyssnar du oftast på?
– Jag lyssnar enbart på musik när jag tränar och den musiken är väl vad den är.

_ _

Kommentar: Bilden på hemsidan med en armbåge som tar upp en del av skärmytan, kan nog endera ses som något rent symboliskt för existentiella frågor och där störningar och hot tar en mer eller mindre stor del av ens liv. Alternativt visar bilden vad man som handbollsintresserad får stå ut med numera 🙂

//K