Frågor till Jesper Nilsson


Jesper, vad kom det sig att du sökte dig till Örebro?
– Först och främst är det studierna som tog mig hit, jag hittade ett program som är väldigt fritt där jag i princip får välja vilka kurser jag ska läsa istället för och följa en utbildningsplan som skolan sätter och det passar mig rätt bra som person.

Att jag sen fick möjligheten att bli en del av ledarstaben i IFK och fortsätta arbeta med handboll och min bror spelade också en stor roll i valet om jag skulle lämna Halmstad och studierna i Göteborg för Örebro.

För ett par år sedan kunde man läsa att lagen i Handbollsligan hade svårt att klara ekonomin inom de regler som krävs för att få en elitlicens. Åtta av tolv lag hade 2016 ett negativt eget kapital, och ännu färre kunde beskrivas som ekonomiskt välmående. Om Drotts damhandboll läste jag för fyra – fem år sedan, att de hade en budget på 150 tkr i div 1 södra. Sistnämnda summa måste jag nog erkänna att jag tycker att den känns overkligt låg, men budget är ju budget och inget annat! Tror du att svensk elithandboll kan överleva utan att få betydligt större intäkter, och varifrån tror du att de måste komma i så fall?
– Svår fråga! Jag väljer att passa på den för tillfället. Ställer du en liknande fråga om något år så lovar jag att du åtminstone ska få ett försök till svar.

Vad saknar du i staden Örebro, jämfört med Halmstad?
– Är man uppvuxen på västkusten så måste man nästan svara närheten till havet eller något liknande men det tänker jag inte göra eftersom jag helst badar i en pool och inte i havet.

Bortsett från familj och vänner så saknar jag inte jättemycket faktiskt, Örebro är på många sett en mycket större stad och känns mer levande än vad min hemstad gör så det finns inte så mycket och sakna rent utbudsmässigt.

Det är bara lokalkännedomen som måste bli bättre och sen förstår jag inte varför alla kebabpizzor toppas med sallad.

Är det skillnad på att träna unga grabbar mot (något) äldre tjejer, och i så fall vad?
– Det är nog inget som jag har reflekterat över i någon större utsträckning faktiskt. Den stora skillnaden är som du skriver åldern skulle jag tro och att laget är ett A-lag och inte juniorer eller farmarlag som jag var med och tränade i Halmstad.

Som tränare i ett A-lag har man tryggheten i att träningstruppen nästan alltid består av samma spelare och det tror jag även skapar den miljön och tryggheten som spelare behöver för att kunna utvecklas och ta nästa steg.

I det farmarlaget jag var med och tränade så plockades spelare rätt flitigt upp i A-truppen ibland 5-6 åt gången  och det kunde resultera i att vi var 10-11 spelare på måndagen och 17-18 eller fler senare in på veckan.

Så den stora skillnaden mellan och träna grabbarna jag hade i Halmstad och damerna i IFK tror jag inte beror på att det är tjejer och killar utan det är att man som tränare för ett A-lag har bättre förutsättningar att försöka skapa en miljö och ett upplägg som är utvecklande för individen men även för laget.

Har du varit aktiv som handbollsspelare? När, var?
– Det stämmer! Jag spelade från bollskolan fram till jag var 17-18 år gammal då jag la skorna på hyllan pga en envis och problematisk axel.

Jag spelade i den något blygsamma men fantastiska föreningen HBP hela min ”karriär”.

Som HBPare måste jag nämna att Bengt ”Benga” Johansson också har HBP som moderklubb och inte HK Drott, väldigt viktigt!

Om du skulle beskriva hur du är som handbollstränare, hur blir det då? Typ är du en tränare som är mer fokuserad på handbollsspelet än spelarna som personer, osv.
Hur jag är och uppfattas som tränare får du fråga spelarna om, det är inget jag vill ge mig in på.

Som jag skrev innan så tror jag mycket på att försöka skapa en miljö där spelarna får utrymme att utvecklas både individuellt med allt vad det innebär men även som lag och grupp.

Försöker man inte skapa en miljö där spelarna vågar ta för sig och ta individuella initiativ så tror jag att spelarutvecklingen kan ta stryk och även laget blir lidande rent spelmässigt.

Om du tänker på broder Jacob, vilket ord dyker då upp för dig först?
– Svår fråga! Beroende på i vilket sammanhang vi befinner oss i så är det olika ord som dyker upp. Är det inom handbollen så är han först och främst en tränarkollega och utanför så är han min storebror.

//K