Intervju med Kecke Karlsson

En jag pratade med sa: ”Kecke är ju väldigt duktig på att bygga glädje och sammanhållning. Alla spelare man pratar med hyllar honom”. Så vem är du då, Kecke? – Jag är 56 år och bor ihop med min underbara fru i ett hus utanför Karlskoga med utsikt mot Svartälven. När man bor så bra, så behöver man bara gå utanför dörren för att semestern ska slå till! Det tar väl kanske en kvart för mig att ta mig till jobbet i Karlskoga. Jag har två vuxna barn och två barnbarn. Sen är det väl bara att erkänna, jag är en sportnörd, med stort ”S”. Jag har spelat fotboll hela mitt liv, och sen är och har det varit en hel del golf och på senare år även padel. Häromdagen när jag för övrigt spelade padel mot Dunder, så drog jag sönder knäet och tvingades bryta matchen. Dunder hävdar att han ledde, men det berodde självklart på att jag blev skadad, och inget annat!

En annan person sa ”Han har ju gjort en kul resa med Dunder också”. Vad syftar man på då tror du? Hur träffades du och Tomas Dunder?  – Ja, egentligen är det ju två resor vi har gjort ihop. Först en med ÖSK Handboll Dam, som började med att en arbetskamrat till mig hade en tjej som spelade där, och de hade en materialare som skulle sluta. Så när jag fick frågan om att ta över, det lät ju himla kul, så jag hoppade på det. Då var Dunder redan där, så det var där vi träffades. Tillsammans med spelarna så gick vi från div 2 till elitserien på tre år. En riktigt härlig resa!  Sen slutade vi där på lite olika sätt. Om jag nu minns rätt, jag har dålig koll på åren, så var det sen 2013 som Dunder började i Hellton och hörde av sig till mig och undrade om jag ville komma dit. Det ville jag ju förstås, för det lät ju också skitkul! Det blev tre år i Karlstad, där laget gick från allsvenskan till elitserien.  En resa med först två missade kval för att ta oss upp. Tredje försöket gick det desto bättre och Hellton vann kvalet i två raka matcher mot Skånela. Vi slutade båda 2016 i Hellton, där jag våren 2017 var tillbaka ett tag. För mig blev det sen några år i Skåre. Nu är vi då i början på den tredje resan. Där Dunder återigen hörde av sig till mig och undrade om jag ville vara med och bygga upp IFK. Som kommer att bli så bra, så bra!

Om jag har sett rätt i spåkulan, så var det inte namnet Kecke som gällde från början. Varför blev det så? – Kecke har jag kallats av alla sen lekskolan, men jag har ingen aning om varifrån det kommer. Mina föräldrar var de enda som inte kallade mig så. När de gick bort, så bestämde jag mig för att även formellt ta namnet Kecke.

I den intervju som P4-Värmland gjorde med dig 2017, så anar jag ditt engagemang och din sociala kompetens. Är du densamme i dag som för fyra år sedan? – Ja, absolut att det är samma engagemang, det är väl där min styrka ligger. Att få alla att känna sig delaktiga. Få se alla spelare utvecklas. Särskilt de unga spelarna som växer, både som individer inom handbollen och utanför. Jag brukar säga att när jag vet mer om spelarna än deras föräldrar, då har jag lyckats. Då kan jag hjälpa till, och om de vill, ge dem att kunna få prata med någon annan, då finns jag tillhands.

Du som har funnits bredvid Tomas Dunder så länge, vad har du att säga om Tomas? – Vi är rätt så olika, men funkar bra ihop, vi har väldigt roligt ihop. Vi har klickat från första start. Jag har inget ont att säga om Dunder, …. även om jag nu har chansen att göra det, …. nej, jag skiter i det! 🙂 hahaha!

– Sen känns det som att vi som är runt IFK kommer att fungera bra. Med Lill-Chippen Sebastian, en lugn och fin pojk från Finland, som vi ska lära lite om livets allvarliga saker 😊. Nisse som är så otroligt engagerad i det här, så det kommer att bli mycket bra. Min favorit Billy, där vi redan har funnit varandra. Billy är en klippa att jobba ihop med.

– Det här kommer bli j-igt roligt! Jag ser fram emot när vi alla får ses i handbollshallen! Du och jag har ju dessutom aldrig träffats tidigare!

—

//K