Frågor till Lotta Kulju

© Daniel Lubner, RetouchedReality

Hej Lotta, kul att du blir kvar i IFK även framöver! Kan jag tolka det som att du trivs inom föreningen, eller har det även med kontrakt att göra? – Hej! Precis så är det, jag trivs bra i laget och i Örebro och även om jag har ett 2+1 kontrakt känns det som ett självklart val att stanna en säsong till!

Efter att ha spelat handboll och bott i Örebro i mer än ett år, hur känns det? – Det känns bra! Året har gått väldigt fort och det känns som det var nyss vi flyttade hit, samtidigt som det blev en lång säsong med både kvalmatcherna till Allsvenskan och Svenska cupen. Det ska bli skönt med några veckors vila nu med andra ord! I det stora hela har helheten fungerat väldigt bra från start, både handbollen, jobbet och livet i övrigt.

Att byta jobb och därmed få nya arbetskamrater, tycker jag har inneburit att jag har utvecklats både som människa och i min kompetens. Har du som handbollsspelare upplevt något liknande? – Ja, självklart är det så, både inom handbollen och i arbetslivet. Just handbollsmässigt tror jag det är lärorikt att byta miljö ibland, inte enbart för att ta del av olika tränares kompetenser utan det ger även mycket att spela med olika typer av spelare och att tillsammans ställas inför nya utmaningar. Att dessutom våga ta klivet ur sin comfort zone gör att man växer som människa och allt vad det innebär.

Du jobbar ju till vardags med idrottsfrågor kring bl a värdegrund och engagemang, till stor del med människor på den ideella sidan. Vad tycker du är viktigt angående engagemang i en elittrupp för att stärka lagsammanhållningen och föreningen? – Det ideella engagemanget är livsviktigt för alla föreningar, däremot tror jag det är stor skillnad på hur mycket man som spelare behöver engagera sig utöver själva handbollsdelen beroende på vilken förening man spelar i. I vissa föreningar förväntas man som spelare göra mer och i andra mindre. Utgår vi från IFK Örebro som är en relativt liten förening blir det desto viktigare och jag tror det är viktigt att man som spelare ser sig själv som en betydelsefull pusselbit för hela verksamheten, inte enbart på handbollsplanen (även om det också är viktigt såklart😁). Sedan tycker jag det är varje styrelses jobb att träffa spelarna, förklara för dem vad som förväntas eller varför föreningen väljer att göra saker på ett visst sätt. Då är det oftast lättare att engagera spelare, när man vet varför det behöver göras och på vilka sätt det gynnar helheten.

På en skala ett till fem (högst), hur irriterad blir du om en motståndare ställer sig på dina fötter, sätter armbågarna i revbenen på dig etc? Är du beredd att svara med samma mynt? – Hade någon medvetet ställt sig på mina fötter och tryckt in revbenen på mig måste jag nog svara en femma 😂 Riktigt så fult spel blir det sällan, men det är klart att man blir mer irriterad om man har en spelare mot sig som kör fulspel och då kan det nog bli så att man svarar med samma mynt…

En arbetskamrat till dig, som jag varken pratat med eller sett på flera år, berättade för mig nyligen under en match om den straffkastträning som hen och du har under kafferasterna på jobbet. Hen sa att hen är ett fenomen mellan stolparna, dvs extremt svår att göra mål på. Din fantastiska förmåga att göra mål på straff, skulle därför bero på denna träning. Kan du bekräfta att det här stämmer? 😊 – Haha, det har inte blivit någon straffkastträning på jobbet som jag kan minnas men blev väldigt nyfiken på vem denna kollegan är! Det är roligt att så många på jobbet är intresserade av handbollen och är och kollar på matcherna, men några klisterbollar flyger inte runt hos oss på fikarasterna än så länge😎

Tack för intervjun och lycka till framöver!

//K